Tofsad wobbegong

Hur känner du igen en tofsad wobbegong?

Den tofsade wobbegongen, tasselled wobbegong på engelska, är en mycket bred och platt haj med huvudet bredare än det är långt. Det säkraste kännetecknet är fransen av förgrenade hudflikar som löper nästan obruten från nosspetsen till bröstfenornas bas, med ett riktigt skägg under hakan, och näsborrarna har långa skäggtömmar. Den stora munnen sitter nästan längst fram på huvudet, framför ögonen, med tänder som har en enda fin spets och, i mitten, rader av långa tänder som liknar huggtänder. Bröst- och bukfenorna är breda och rundade, kroppen smalnar snabbt av bakom bukfenorna och stjärtfenan är kort, utan nedre lob. Ryggen har en mosaik av små fläckar och mörka linjer på grå eller gulbrun grund, ibland med mörkare tvärband, som fortsätter under stjärten, och buken är vit. Den blir 1,80 meter lång; det gamla rekordet på 3,70 meter anses vara ett misstag. Den kan förväxlas med de andra wobbegongerna, men ingen av dem har en så sammanhängande frans eller ett så brett huvud.

Hur lever den tofsade wobbegongen?

Den tofsade wobbegongen lever på grunda korallrev i norra Australien, från Ningaloo till Bundaberg, på Nya Guinea, Waigeo och Aruöarna. Den är de indonesiska vattnens wobbegong, och den beskrevs 1867 av Pieter Bleeker utifrån två exemplar fångade vid Waigeo och Aru, under ett grekiskt namn som betyder lurvigt skägg. Den lever ensam och tillbringar dagen liggande i en grotta, under ett överhäng eller ett korallbord med stjärten vikt, och återvänder till samma viloplatser; varje individ håller ett litet revir. Den jagar från bakhåll: den ligger orörlig och nappar åt sig fiskar och ryggradslösa djur som kommer inom räckhåll, och den viftar med stjärtspetsen för att likna en liten fisk och locka till sig nyfikna. På natten ger den sig ut och jagar aktivt. Den är vivipar utan moderkaka, och resten av dess biologi är dåligt känd. Ett enda fall av dödligt bett utan provokation finns rapporterat, 1940; olyckorna beror på händer eller fötter som har hamnat för nära munnen.

Var och när ser du tofsad wobbegong i Indonesien?

Raja Ampat är världens bästa plats för att se den, året runt. I Dampiersundet sover den under korallborden i sluttningen vid Cape Kri och i fördjupningarna på toppen vid Blue Magic, där du ofta hittar två eller tre per dyk. Bland platserna vid Misool har Magic Mountain ibland någon på sina terrasser, och de mjukkorallklädda väggarna vid Fiabacet och Boo döljer fler. Guiderna på resorterna på Kri känner till viloplatserna och visar dem redan på första dyket. Du fotograferar den framifrån, med fransen utbredd över korallen, eller ovanifrån för mosaiken på ryggen; den ligger kvar så länge du inte rör den. Samma rev hyser dess endemiska kusin, Raja Ampat-gånghajen, som du främst ser på natten.

Är den tofsade wobbegongen hotad?

Den tofsade wobbegongen klassades som nära hotad 2003, flyttades till livskraftig vid bedömningen 2015, och bedömningen 2024 bekräftade den statusen. I Australien är den vanlig och fiskas lite. Utanför Australien, i Indonesien och på Nya Guinea, lider den av revfisket och korallernas förfall, och det är skyddet i marinparkerna, med Raja Ampat i spetsen, som säkrar dess viloplatser. För dykaren är regeln enkel: du tittar, du rör inte, och du sticker aldrig in en hand under ett korallbord utan att ha tittat först.