Glasfiskar

Hur känner du igen glasfiskar?

Glasfiskarna på våra sidor hör till familjen Pempheridae, sweepers på engelska, som har två släkten. Kroppen är hoptryckt och hög, formad som en yxa, med stora ögon, en kort ryggfena och en lång analfena. De mäter 5 till 30 centimeter beroende på art. De minsta, Parapriacanthus, blir inte längre än 10 till 12 centimeter. Hos ungarna är kroppen genomskinlig, därav namnet glasfisk. Den vuxna fisken i västra Stilla havet, Parapriacanthus ransonneti, blir kopparfärgad med ett gulgrönt, nästan lysande huvud. I Röda havet är vrakens lilla glasfisk Parapriacanthus guentheri, en art som bara finns i detta hav och som länge förväxlades med släktingen i Stilla havet. Det andra släktet, pempheris, är större och har diskretare färger.

Hur lever glasfiskarna?

Glasfiskar lever på grunt vatten vid rev och klippiga kuster i Indo-Stillahavsområdet och västra Atlanten. De är nattfiskar. Om dagen samlas de i täta stim i skydd: i grottor, under överhäng, under bordskoraller eller i vrak. När natten kommer sprider de ut sig över botten för att äta djurplankton, främst kräftdjurslarver och små maskar. Deras stim föder revets jägare. I Röda havet jagas de av små zackerabborrar av släktet Cephalopholis, och på de dykplatser vi beskriver störtar drakfiskar och taggmakrillar in i molnen.

Var och när ser du glasfiskar?

Glasfiskar syns året runt, och det är i Röda havet de är mest spektakulära. De fyller korridorerna och lastrum 2 på Thistlegorm. I Dunravens skrov, runt ångpannorna, bildar de ett moln som öppnar sig och sluter sig när dykarna passerar. På Salem Express fyller molnen utrymmet under däcken och de öppna korridorerna, där drakfiskarna simmar igenom. Vid Abu Nuhas fyller de, tillsammans med pempheris, maskinrummet på Giannis D. Utanför vraken är skorstenen vid Erg Somaya, vid Giftunöarna, full av dem, liksom grottorna vid Sha'ab Claudio och St John's Caves, och Canyon, sprickan i revkanten intill Blue Hole i Dahab. På Maldiverna rör sig glasfiskarna vid Fish Head i moln genom hålrummen, mellan hårstjärnor och svart korall, när taggmakrillarna närmar sig.

Varifrån kommer glasfiskarnas ljus?

Parapriacanthus är självlysande. Ljusorgan under buken lyser upp silhuetten underifrån och suddar ut den för rovdjur som tittar upp från botten. Det speciella är var ljuset kommer ifrån: enzymet som skapar det, luciferas, kommer inte från fisken själv utan från dess föda, små självlysande kräftdjur, musselkräftor, som den äter och vars protein den behåller. Det kallas kleptoprotein, ett stulet protein.